Data from the Rosetta mission has been used to  study the momentum flux around comet 67P during the two years when the  Rosetta spacecraft followed the comet, between August 2014 and September 2016. During this period, the comet first approached the Sun and its atmosphere and ionosphere grew until perihelion was reached. Thereafter the comet move further away from the Sun, and its atmosphere and ionosphere shrunk again. We show how the solar wind affects the comet ionosphere and how its dynamic pressure interacts with the ionosphere of the comet. A significant pressure is built up, magnetic and electron pressure and the momentum flux of cometary ions all become important. Close to the comet the electron pressure dominate, corresponding to a region where an expanding ionosphere can push away the solar wind. Around perihelion a cavity in the solar wind formed, where no solar wind ions are present. There was still a magnetic field, as well as water ions of cometary origin, that had been picked up by the solar wind upstream, and been accelerated back towards the comet. In the solar wind ion cavity these ions are dominating, and their momentum flux approximately corresponds to that of the solar wind outside the cavity. This can be regarded as that they gave taken over the role of the solar wind in for the momentum flux and pressure balance. We also compare with solar wind conditions outside the interaction region with the comet ionosphere, by looking at solar wind data from the vicinity of Earth, propagated to the position of Rosetta. We can see that the total pressure within the comet ionosphere, corresponding to solar wind, cometary ions, magnetic pressure and electron pressure, typically is in pressure balance with the surrounding solar wind, as can be expected. Close to the comet the electron pressure is strongly dominating, one or several orders of magnitude stronger. This may correspond to an expanding comet ionosphere but probably also an overestimate of the electron pressure in our simplified model. CSV table of the ion, electron, and magnetic pressure for the time period August 2014 to October 2016. Columns are: mission time, cometary ion x, y, and z components of momentum flux, solar wind ion x, y, and z components of momentum flux, electron pressure, and magnetic pressure. The cometary ion and solar wind ion data was calculated using data from the Rosetta Ion Composition Analyzer. Electron pressure data was calculated from Langmuir probe and Mutual Impedance Probe data. Magnetic pressure data was calculated using magnetometer data. All data has been averaged over 12 hours of mission time.

Data från Rosetta-missionen används för att studera rörelsemängdsflödet runt kometen 67P under de två år då Rosetta följde kometen, mellan augusti 2014 och september 2016. Under perioden närmade sig kometen först solen, varvid dess atmosfär och jonosfär växte fram till perihelion: Därefter avlägsnade sig kometen från solen igen, och dess atmosfär och jonosfär krympte. Vi visar hur solvinden påverkar jonosfären och hur dess dynamiska tryck växelverkar med kometens jonosfär. Ett tryck byggs upp, magnetfältet och elektronernas tryck samt kometjonernas rörelsemängdsflöde ger alla ett betydande bidrag. Nära kometen är elektrontrycket dominerande, det svarar mot en region där kometjonosfären expanderar och kan trycka undan solvinden. Nära perihelion bildas en kavitet i solvinden, inga solvindsjoner finns i det område där Rosetta utförde mätningar. Däremot fanns fortfarande ett magnetfält, samt vattenjoner med ursprung i kometens atmosfär som plockats upp av solvinden och accelererats uppströms i en rörelse tillbaka mot kometen. I solvindskaviteten dominerar dessa vattenjoner, och har ett rörelsemängdsflöde som ungefär svarar mot vad solvinden har utanför kaviteten. Man kan betrakta det som att de tagit över solvindens roll i rörelsemängdsflödet och därmed tryckbalansen runt kometen. Vi jämför med solvinden utanför området där solvinden växelverkar med kometjonosfären genom att jämföra med solvindsdata från jorden som propagerats till Rosettas position. Vi ser att det samlade tryckte / rörelsemängdsflödet vi ser inne i kometjonosfären, svarande mot solvind, kometjoner och magnetiskt tryck samt elektronernas tryck, typiskt är i tryckbalans med den omgivande solvinden, som man kan förvänta. Nära kometen är dock elektrontrycket dominerande, en eller flera storleksordningar större. Det svarar dels mot en expanderande kometjonosfär, men antagligen även mot en överskattning av elektrontrycket i vår enkla modell. För mer information, se den engelska katalogsidan (